Tittade nyss på en köp&sälj-sida, där någon skulle skänka bort sin ökenråtta, ville man ha bur fick man betala för den. Borde det inte vara tvärt om? Ett djur, ett liv, det är gratis, men en sak, den kostar. Ska det vara så verkligen? Det är ju sjukt ju!
Varför är det så? Varför är liv ingenting värt längre?

Jämn vecka, det betyder att Stor är hos pappa. Det betyder att jag tror mig ha massa energi, det betyder att jag tar på mig för många uppgifter, det betyder att jag lämnar allt halvdant, det betyder att jag blir arg på mig själv och framförallt betyder det att jag försöker pressa bort oron för att Stor inte ska komma hem igen, att nånting ska hända henne, att hennes pappa ska utsätta henne för någon fara.
Nu tycks jag vara världens värsta hönsmamma, men så mycket har hänt Stor under hennes liv att oron jag känner för henne är extrem.
Att ha barn med någon som har svårt att hantera sin ilska och sina impulser, någon som lever en del av sitt liv som kriminell, det är ingen dans på rosor men det är något jag måste genomleva.
Saknar min stora prinsessa nu.