Ni vet, när rakhyveln är slö och vaxet är nästan slut?
Det är då man får blanda de två, vaxa så långt det går för att sen ta sig en sväng om med rakhyveln. Idag var det så för min del. Så fick göra det bästa av situationen, bitvis är det missat, bråttom hade jag ju självklart också för Liten vaknade så nu har jag halvlurviga ben men ändå känns de rakade och sommarfräsha. :)
Blev lite peeling och summerglow också så känns det ännu bättre. :)
Tror nog det blir brun utan sol och kanske solariet ikväll så det blir ordentligt gjort. :)

Men först ska Stor hämtas, shorts inhandlas till Liten och så blir det kanske en fika sen också, man får väl se hur barnen sköter sig när det är torghandel och lönefredag=mängder av folk.

Började dagen med att få iväg tjejerna till skola och dagis, sen blev det en sväng in till stan för att fylla på kyl och frys, direkt hem för att åka på möte med chefen för att skriva på anställningsavtal mm. Så nu är jag anställd av kommunen igen, iallafall över sommaren. :)
Sen till komvux för att, åter igen söka utbildningsplats till hösten. Jag måste verkligen få komma in snart, har sökt tre gånger nu men kommunen har inte råd att betala några utbildningar så det är bara att fortsätta söka.
När ansökan var inlämnad fick jag åka hem för att ge Liten lite lunch innan det var dags att hämta tjejerna.
Klippte gräset medan sambon grillade, tog en dusch för att sen cykla till svärmor på en fika.
Hem igen, busade med barnen i trädgården innan det var dags för kvällsmat, plockade ordning i Litens rum, nattade barnen, plockade ordning i vardagsrummet och matsalen innan jag tog hand om den mesta disken, så nu är en bra bit av nedervåningen i ordning inför morgondagen, så skönt! :)

I morgon är en ny dag, förhoppningsvis dagen då jag får vara världens bästa mamma, det återstår att se!

Ibland, då är de sådär söta, goa, gulliga och rara.
Ibland är de helt tvärt om.
Ibland är en underbar.
Ibland är två underbara.
Ibland är tre underbara.
Men hur överjävliga de än är, så kommer de alltid vara mina älsklingar!

Där sitter hon, kvinnan utanför matbutiken, hon ser så sorgsen ut, tittar ner i marken fram tills dess att man går förbi, då tittar hon upp, ber på intränad bruten svenska om lite pengar. I vintras gick jag med ett av mina barn förbi en av alla dessa tiggare. Mitt barn säger då "åh, mamma det är så kallt, jag fryser!"
Precis då passerade vi tiggaren. Då kände jag tårarna bränna innanför ögonlocken, jag blev så ledsen, vi hade gått där någon timma tidigare, även då satt tiggaren där. Om mitt barn i sin tjocka vinterjacka, vantar och mössa frös, vad gjorde då inte tiggaren?
Vad ska man göra egentligen? Jag vill, som många andra, rädda världen, jag vill inte se folk som går hungriga, människor som lever i ett missbruk, barn som blir misshandlade. Jag är ganska naiv antar jag men på något sätt måste man väl kunna ändra på saker och ting?
Jag har inte mycket pengar, föräldraledig med lägstanivån som jag är, men nånting måste jag väl kunna göra?
Jag vill kunna ge tiggarna en middag, kanske lite kläder, men tar de emot det eller, som jag hört berättas, kastar de sakerna de får och ber om pengar istället?
Mitt hjärta gråter...

Jag har börjat med en lättare typ av LCHF, jag utesluter bröd, potatis, pasta, ris och till viss del socker, jag är inte stenhård och lusläser innehållsförteckningar men jag tänker mig för innan jag stoppar något i munnen.
Detta gör jag egentligen inte för att förlora vikt utan som ett test för att se om min mage kan må bättre än den gjort tidigare, och det gör den. Ju mindre kolhydrater jag stoppar i mig, desto bättre känns min ibs, jag kan leva normalt, typ.
Sen att jag går ner, det ser jag bara som ett plus i kanten. :)
Det finns ju faktiskt ett och annat kg att bli av med sen Liten föddes för drygt 1 år sen.
Kanske blir man smal igen, kanske inte. Att vara lite fluffig, det är egentligen inte hela världen, så länge man inte blir allt för tjock, så kroppen lider av det, då spelar det egentligen ingen roll! :)

Jag skulle köra Mellan till dagmamman nyss, kör i godan ro, trallar med lite till radion, pratar med barnen, plötsligt ser jag en bil svänga ut, rakt emot mig, förbi väjningsplikten. Hade jag vinglat till så hade jag fått den andra bilen i sidan. Kanske 5-10 cm hade vi emellan oss.
Tyvärr hann jag varken se märke eller reg.nr på bilen. Blev så sjukt rädd, samtidigt som jag var tvungen att spela cool för att inte skrämma barnen. Jag känner mig fortfarande skakig i hela kroppen. Så här rädd var det längesen jag var!

För ett tag sen fick jag idén att märka upp galgar till varje barn med må, ti, on, to, fr.
Dessa galgar sätts det kläder på varje söndagskväll, barnen (de stora som kan välja själva) väljer, hänger dit och hänger upp de färdiga galgarna i trappen. På morgonen tar de sen bara sin galge, klär på sig och jag slipper, som tidigare, rusa runt hela huset i jakt på byxor, tröjor, klänningar och strumpbyxor. Så skönt!
Kläderna hängs dessutom utan protester. :) i love them! :)

Snart är det dags för skolavslutning, den första "riktiga" för Stor. Sitter och funderar på vad hon ska ha på sig. När jag frågade henne sa hon att hon ville ha en som hon köpte i Turkiet i höstas. Den är utan axelband och halkar lätt ner. Hmm, vad tycks ska man låta henne ha den ändå? Det finns inte så många tillfällen att ha den annars, eller ska man köpa/sy något annat?